Just nu finner jag ingen tid alls till att blogga. Kanske för att jag just nu inte har så mycket att blogga om. Annie har 11 dagar kvar på medicinen och på onsdag åker stygnen. De känns äntligen som allt går på rätt håll och nu längtar vi tills vi får sätta igång med träningen igen ♥

Just nu är vi ett avlastningshem till världens goaste lilla röda kille vid namn Klappen mer om detta busfrö en anna dag nu väntar svenska boken "levande texter" och stycket ur Hamlet på mig.... JIPPIE!!!

De var med blandade känslor jag gick in på Vesslarps veterinär klinik klockan 8.00 imorse. De var inte lätt att hålla tillbaka tårarna när jag stängde in Annie i buren där för at sen köra dom långa 5,5 milen ifrån henne. När jag satt mig i bilen sprutade tårarna.... fy vad hemskt de var att lämna henne även om jag visste att hon var i mycket goda händer. JAg fick däremot veta att dom fått svaren på sköljkörteln och de är INGET fel på Annies sköljkörtel!!

Som tur är gick dagen i raket fart i skolan och innan jag hann blinka eller äta lunch så var klocan 14.45 och dags att fara och hämta Annie... lite nervös var jag allt då jag inte riktigt visste hur hon skulle vara när jag hämtade henne eller hur de hade gått. De var en överlycklig men medtagen stumpa som kom in till sin matte. Allt hade gått bra men de skulle visa sig vara så att livmodern var rödirriterad och inte frisk! Så vi gjorde rätt trots allt som tog bort den!! Skönt att veta att detta beslut som jag ororat mig så över ändå skulle visa sig vara de bästa för hunden. Nu ligger Annie här på en filt vid mina ben på i storarummet på ryamattan där hon ABSOLUT INTE får vara annars... men är man en ynklig ynklig lite Annie Bannie "just förtillfället inte" Bus så får man de. Hon har verkligen jätte ont men är ju lite små korkad som försöker hoppa ner för trappan, bilen och tro att man kan springa på som vanligt... men nu när hon upptäckt att de inte går pipier hon när hon vill nått för då kommer matte som ett skott med vatten, filtar, godis osv osv BORTSKÄMD??? NÄÄÄ ÄLSKAD!!


Snart är vi Back on Track jag och stumpan!!

Ikväll blev de ett nytt pass på motionscykeln och även denna dag avslutade jag med lite core träning. Totalt 45 min blev de. SKÖNT efter en tuff och mentalt jobbig dag. Massa information som ska tryckas in samtidigt, massa läxa och massa annat som man ska fixa och ordna med. Men jag ser fortfarande fram emot skolan och känner att de ska bli kul att få komma igång på riktigt nästa vecka när all intro är klar i alla de 5 ämnena jag ska läsa.

Imorgon blir den step up / core pass... tror jag... klockan 16.00 med Sophie, någon mer som är sugen att hänga på??

"Tack till alla er som stötta och peppat mig under denna tuffa dag och för allt stöd både före och efteråt. Vad vore livet utan vänner som er ♥"

De är lite oro i magen idag... imorgon klockan 8.00 kommer jag lämna min älskade lilla Annie i händer på en veterinär som jag litar fullt ut på och låta dom söva min stumpa, skära i henne och ta ut delar av henne för att sen sy igen henne och väcka henne....
Jag är inte så orolig för själva ingreppet eller hur vida hon kommer bli i pälsen, temprament, kissa inne osv. Nej jag är mest ororlig att Annie ska bli sjuk efteråt så de händer henne något. Jag vet inte riktigt hur jag beskriva med ord så man förstår, men jag känner oroa att min stumpa ska bli sjuk över något som jag bestämt skall göras med henne. Förvisso gör vi ju detta för att hon skall slippa ha ont vid löpen, men de är ändå JAG som sagt att hon ska kastreras. Jag vet inte om de blev ett dugg klokare förklarat men de är så jag känner.
Annie är min lilla stumpe bumpa och inget får hända min lilla skrutta, där är matte hjärtat orolig!!!

Idag tänkte jag även berätta om vår lilla super son, min och Eddies. I måndags råkade Jonatan halka på en isfläck på dagis och landade på munnen och därför fick vi besöka tandläkaren idag. De var andra gången i Jonatasn liv men första gången som någon skulle titta i hans mun. Min lilla super kille gick rakt in till tandläkaren och berättade glatt han var 3 år! Mitt mamma hjärta hoppade till och ville säga nej inte än, men jag fick bita hårt =) Sen hoppade han upp i min famn i stolen. Tandläkaren bad honom luta sig tillbaka och gapa och de gjorde min lilla prins. Sen satt han där super stilla och lät henne titta han i munnen med lampa och spegel. Jag är så stolt över min underbara lilla prins och till o med tandläkaren berömde honom och var imponerad över honom. Jonatan fick välja något i lådan och givetvis hittade han två bilar han ville ha. Mitt mamma hjärta fälde en tår eller två på vägen ut av stolthet över mina lilla älskling ♥



Så avslutar vi med att berätta att idag började allvaret och första lektionen är över. Imorgon väntar tre till och vi har redan läxa, grupparbete som skall redovisas på måndag och fått var slut arbeten som skall vara inlämnade den 16 maj. Tempo?? Ja de kan man lugnt säga.
Jag har även denna veckan börjat träna och då jag inte kommer iväg på kvällarna lika ofta som jag vill har jag ikväll dammat av pappas gammla motions cykel som står här i vår källare och både cyklat och kört lite core. Är minsann imponerad av mig själv men min kondis ska vi INTE prata om... vi kan där emot prata om att idag är de 3e dagen utan kakor och godis!!! De är jag där emot mer imponerad över!!!

Nej nu ska de packas inför imorgon då min schema är JÄTTE pressat imorgon för att hinna med både lämning av Annie och skolan... lämna Annie 8 och ha lektion 10.... hur tänkte jag nu??!!



 

... sådana vänner har jag gott om men idag går mina tankar till en mycket speciell tjej som fick mina tårar att rinna av glädje och lycka imorse. Jag blev rörd ända in i skjälen av denna tjej och hennes vackra vackra inlägg i min logg på FB idag ♥ Winette, Plättan, min underbara underbara vän, TACK TACK TACK för den värme och glädje du skänker mig!!
♥

och att jag lever de har jag fått veta idag!! Idag tog jag mig äntligen i kragen och kom iväg på ett träningspass tillsammans med Sophie & Anna. 75 min cirkelträning som avslutade med box. Skit kul men ack ack ack så jobbigt de var!! Men skam den som ger sig så på´at igen på onsdag ♣ När jag kom hem belönade jag mig själv med en hallonsmootie ♥

Såhär ser mina fina formar ut hämtade bilden från www.kalasform.se

Ledsen, förtvivlad, orolig men mest av allt ARG!!
Nej de går helt enkelt inte att beskriva känslorna som bubblar i mig.
Jag går från total ilska till total oro. Klumpen i magen har gått från stor till enorm och tårarna bränner hela tiden både av ilska och av oro.

Idag har vi besökt Vesslarps veterinär klinik och deras veterinär Pelle..... jag kan säga såhär.... på 45 min hade Pelle satt diagnos på Annie, bokat tid till kastrering, tagit nya blodprov och fått svar på de ena, satt in medicin samt skickat papper på dagens reglering till försäkringsbolaget.

På den veterinär klinik som vi hittentills gått på och som jag tills detta haft väldigt stort förtroende för har dom inte ens kommit fram till vad som fattas min hund och dom har uträtt henne sen innan jul....
På detta ställe vill dom ta om bladprov efter blodprov... dom har berättat för mig att min hund inta har bra blod värden att hon har super höga folsyror. Ja hon har höga folsyror men blodvärden är de inget fel på enligt Pelle.
I 3 veckor har jag varit på bristnings gärnsen av oror för något jag inte alls hade behövt vara orolig för. Nu tror ni inte de kan bli värre men se ni de kan de!!! Jag tänker inte smuts kasta någon och vill därför inte använda några namn här men jag kan säga såhär att den sjukdom min hund har kan hon ha gått med ända sedan i sommras då hon fällde ur så totalt och fick exem över hela kroppen. Även denna gången var jag inne hos veterinären men de togs inget prov mot detta utan vi skickades hem med shampo och spray. Detta hjälpte förvisso mot exemen men faktumet kan fortfarande kvarstå att mina hund redan då fått sin sjukdom!!!

Detta gör mig förtvivlad, arg, förbannad och väldigt väldigt ledsen!!!

Pelle hade inte sett Annie mer än 5 min när han nästan ställer diganosen utan att tagit prover på Annie. Hon får en b-vitamin spruta, hon får även b vitaminer med hem samt en olja då Annie är URKASS i pälsen. Han säger även till mig att Annie inte tappat särskilt mycket muskler utan hon känns fin i musklerna MEN hon har inget fett på kroppen och är på tok för tunn. DÄRFÖR vill han ta en prov på borelia och sköljkörteln. Självklart tycker han som jag att Annie ska inte behöva lida som hon gör vid sina löp och tiken skall kastreras så snart som möjligt. Detta kommer ske på torsdag.

Innan jag går kommer dommen som slår omkull benen på mig...

ANNIE HAR BORELIA!!!

Nu tar de ca en vecka innan vi får svaret på sköljkörteln, men då denna oftast hänger ihop med borelian kan de ju vara så att även denna behöver en behandling.

Mitt hjärta slår så hårt att de håller på at går ur bröstet på mig, tårarna bränner och ilskan är total. Jag ser bara framför mig vilket H***** vi haft med Obelix i alla dessa år och ser för mitt inre hur Annie ska få de likadant. Som tur är lugnar Pelle mig med att alla hundar reagerar olika på borelian.

Nu ska Annie utöver alla B-vitaminer och Oljor gå på en 30 dagars kur mot Borelia.
Sen får vi se vad provet på sköljkörteln säger.... oavsett kommer denna prosses ta tid innan Annie är frisk, men vi kommer kämpa tills hon är frisk!

Visst är jag glad att vi äntligen vet och att de satts in behandling ÄNTLIGEN men samtidigt kan jag inte sluta oroa mig och vara ledsen över hur länge min älskade lilla hund varit sjuk utan att vi vetat!! Ingen kan säga hur länge men de e ju troligt att de varit ett tag.... lilla älskade stumpan!!

Just nu är jag så arg så jag känner att jag får inte ur mig allt jag vill ha sagt för jag vet inte hur jag ska skriva.... men jag känner sådan skuld till min hund att jag låtit de gå så långt innan jag agerade.... VARFÖR??!!

Nu min älskade lilla hund ska du bli frisk
vi ska kämpa tillsammans du och jag
De får ta den tid de tar
vi kommer aldrig ge upp för
jag ÄLSKAR dig så!!
♥

Idag för exakt 2 år sedan fick jag ta emot de värsta besked en hundägare kan få... Vi kan inte gör mer för din hund... Jag är EVIGT tacksam att min vän och stötte pelare genom hela denna historien, som i så många andra händelser och historier, fanns med mig även denna dag! Tack ännu en gång Emelie för detta för jag hade aldrig tagit mig hem eller igenom detta utan dig ♥ dom kommande dagarna efter denna dag var ett ända koas och ett ända svart moln... jag minns de som de var igår även om jag inte vill minnas någonting alls av denna tid...

Därför var de extra jobbigt att dag ringa och få beskeden på proverna vi väntat på så länge nu... tankarna fanns där hela tiden... tänk om beskedet är desamma... men de skulle visa sig att så var inte fallet "tack gode gud"!!

Just nu har vi fått besked på en massa olika värden som är upp och ner. Vissa är skyhöga och andra låga och vissa är normala. Men inga av värdena stämmer överrens med syntomerna som Annie har så därför är de svårt att säga vad allt detta innebär. Så nu har de gått iväg en journal till försäkringsbolaget och på måndag vet vi om dom står för en kastration eller inte. Oavsett kommer Annie bli kastrerad inom de närmsta. På onsdag kommer de tass en massa olika prover på Annie på de verse olika sjukdomar. Inte för att hon har syntomerna utan för att utesluta. Både jag och veterinären är inne på att de är hormornorna kring löpen som är de som spökar och då Annie ändå aldrig kommer bli mamma kan vi lika gärna kastrera henne i förebygande syfte. Jag slipper ju i alla fall framtida problem med inflamationer osv om jag kastrerar henne och få förhoppningsvis en stabilare hund =)

Så nu ska i alla fall Annie sättas igång väldigt försiktigt i lydnaden och viss fysträning där jag ska vara extra uppmärksam på hur Annie mår före efter och under träningen för att vi sen ska kunna utvärdera även detta på onsdag. Känns ändå skönt att få sätta igång min något understimulerade Aussie och matte... ♥ men visst finns de massa oro kvar för jag vet ju faktiskt inte vad de är som felar min hund i dagens läge.... *suck*

Men men imorgon blir de fys i stegen som gäller, ser fram emot att sätta igång min hund även om de inte känns helt 100... :/

Till sist vill jag bara säga följande

Vänner är som stjärnor - du ser dom inte alltid men du vet att dom finns där ändå
♥

Denna dikt och bild är till er, ni vet vilka ni är och ni ska veta att för mig är ni värda mer än guld, tack för att ni finns där för mig dygnets alla timmar, för all tid och energi ni lägger ner på mig, min familj och min älskade hund. Hur ska jag någonsin kunna tacka er tillräckligt??!!

I torsdags kom första provet, de allmäna provet. Detta prov SKULLE ju vara helt okej så jag var ju inte så orolig, MEN de skulle visa sig att detta prov INTE var okej.
Annie hade på oroväckande låga röda blodkroppar. Allt annat såg normalt ut. Dom kunde inte svara på varför Annie har låga röda blodkroppar och ville därför ta in henne idag för ett nytt prov. Som veterinären sa kunde de ju bara vara en tillfällig dipp och förmodligen inget att oroa sig för...

Idag kom vi in och tog ett nytt prov och efter en kvart hämtade veterinären mig igen. Jag var så inställd på att de skulle vara bra så jag kom mig inte ens att bli orolig. Men så kom de hårda slaget i magen som fick benen att vika sig på mig.

"Dom röda blodkropparna ser normala ut idag... MEN nu är dom andra värdena på tok för höga... och dom röda blodkropparna har höjts för fort för att de ska vara normalt..."

Jag kännde bara hur allt snurrade och jag blev helt stum. Vad händer nu ??!!
Anledningen till dessa kraftiga skiftningar vet dom inte i dagens läge men nu måste Annie in igen för nya prover den 12 jan för detta är inte normalt och tyder på att något är fel med min hund. De kan ha med hennes löp att göra men de kan också ha med något annat att göra som vi just nu inte hittat eller vet om. Innan vi göt något annat måste vi får svar på proverna vi väntar på. Senast onsdag 5 jan får jag vet vad bukspottkörtel och B12 proverna säger och innan detta sätter vi inte igång någon kastrerings prosses. Men nu är veterinären väldigt övertygad om att en kastration är de ända raka att göra med denna hund men vi måste veta att hunden är frisk för övrigt innan vi kastrerar henne.

Om ni tycker detta är rörigt är de INGENTING mot vad vi tycker!! Jag har aldrig förr mått så dåligt av att inte veta. Oron i kroppen är total och jag vet snart verken ut eller in om någonting. Jag vågar inte ens tänka 1 vecka framåt i tiden utan tar en dag i taget.

Vi som skulle börjat vår träning inför tävlings säsongen 2011 nu denna veckan.... istället sitter jag här med min lilla klena totalt pälsfattigt tös och tårarna rinner ner för mina kinder.
De viktigaste som finns just nu är att få henne frisk så hon åter igen kan bli min fina muskelösa glada och pigga tjej som älskar livet
♥



"Du är en saga för god för att vara sann,
de är en saga i sej att vi funnit varann!
Vi kunde lika gärna aldrig någonsin mötts,
eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts!"

♥

Vi kommer aldrig sluta kämpa vår älskade lilla hund.
Du ska bli frisk nått annat finns inte!!