Jag tittar på domaren och väntar på signalen... och där får jag den. Av med kopplet och vi ställer oss i possition. Annie står mellan mina ben som vanligt och är laddad och vill iväg. Jag böjer mig ner klappar min hund på bröstet och viskar i hennes öra "NU TAR VI DOM!!" en sista klapp på bröstet och med komandot stanna lämnar jag Annie och går ut på banan. Jag ställer upp två hinder längre bort vänder bröstet mot Annie och lyfter upp min sväng arm. Bära eller Brista men jag MÅSTE använda den då tunnelingången ligger 90 grader åt vänster och ingången är inte helt enkelt. Hjärtat bankar extra hårt i bröstet på mig och Annie tittar intesivt på mig. Så kommer då kommandot Annie väntar på hon hukar sig och får sitt "OKEJ". 1 hinder 2 hinder och Annie börjar svänga redan innan hinder 2. PERFEKT väg in i tunneln. Jag hann tänka "Men herre gud de fungerar ju!!" Sen bär de iväg. Blindbyte ut tunnel över ett hinder upp på a.et och kontaktfälten satt, rak linje in i böjd tunnel. Ur tunnel över ett hopp och så kommer då den fruktade bommen, men hon sätter båda kontaktfälten helt klockrent. Sne väg in i en böjd tunnel sen över ett hopp, halvhalt ocg där satt slalom ingången. Nu hinner jag säga till mig själv hundar gånger "LUGN NU MALENA ALLA PINNARNA INNAN NÄSTA HINDER". Sista slalompinnen sitter och nu släppte allt för mig "BARA vippen me och den KAN HON" Rakt linje över ett hopp in i böjd tunnel ut tunnel över ett hinder så kommer vippen. Annie har brottom så jag får lägga till ett hårt "TRAMPA" Annie stannar till och vippen går ner. NU slåt hjärtat miljoner slag hårt hårt hårt. In i säcken och sen "Fram fram fram" Annie tar dom sista hopphinderna flera meter för mig i mål och när hon går över sista höjer jag händera i luften "JAAAAAAAAA!!!!!" Tårarna kommer och lyckan är total! "DÄR SATT DEN"

De ni precis läste var vårt efterlängtade 0 ade lopp i agility klass 1 som ledde till en 2a plats lite mindre än 1 sek efter ledaren med 4,47m/s i tid och vår SISTA AGILITY KLASS 1 PINNE!!!!!!
Hur de känns??
Ja tårarna rinner fortfarande på mig coh jag känner mig så lätt inombords. De var som en tung sten som föll ur bröstet på mig och tårarna ville aldrig sluta rinna!!

Min underbara duktiga fina hund, min Busa!! Nu äntligen fick vi visa alla att vi kan och NU kan ingenting stoppa oss!! Bara 3 pinnar i Ag2 sen är vi ett helt KLASS 3 EKIPAGE!!! Något jag aldrig varit med någon av mina hundar tidigare!

Tack Heléne, Annette och alla andra som passade mitt lilla troll som gjorde de möjligt för mig att tävla idag och få vår sisat efterlängtade pinne!! =)=)=)

Bilden är tagen den 1 maj under ett träningspass för världens bästa Heléne!!